Ja det blir ett litet inlägg här mellan veterinärbesök nr 1 och nästa inlägg där jag skriver hur resultatet blev.
Efter att jag och Mio vart hos veterinären och ätit gott knäckebröd (han åt, inte jag) och lämnat kiss, så åkte jag till Bruce skog och gick den absolut kortaste hundslingan. Mio har ju fortfarande restriktioner i hur mkt han får röra sig iom benet. Vi var med på rallylydnaden i måndags, för då hade han inte visat hälta på en vecka, men det blev för tufft för honom så vi fortsätter vila honom.
Iallafall, därför är det koppelpromenader, inget bus och stoj som gäller. När jag gått halva rundan så är det en lång raksträcka med väldigt långt blickfång. På avstånd ser jag en kvinna med två svarta labbar. Hon går på stigen bredvid vår (är två som går parallellt – en häst en hund). När hon ser oss kopplar hon loss (????!!!!!) sina hundar. Den ena får syn på Mio ganska fort och börjar sätta av mot oss. Hon visslar, hunden stannar och tvekar. Jag stannar och ställer mig med händerna i sidorna för att visa att jag inte är helt nöjd. Då börjar hon gå mot hunden, över till vår stig och ropar ”Det är ingen fara de är snälla!!!!!” Varpå jag ropar ”Det är inte alltid han, så nu får du tusan i det kalla in!!!!!” Kvinnan går mot sin hund, varpå hunden sticker igen mot oss. Den andra kommer en bit därefter. Självklart så kutar den ända fram. Jag ser att detta hundmöte borde gå bra (Mio kan surna till om det är en hund som börjar spänna sig – han har varit i slagge med en jämnårig svart labbehane för att de började mäta sig). Ofta brukar jag gorma mot den hunden som kommer fram trots mattes inkallningar. Men jag kände att detta kommer inte hjälpa. Vad FAN skall man göra. Hunden var framme vid Mio och jag ville inte dra och slita i honom. Matten var väl fortfarande en 30 – 40 m bort. De hälsar och Mio börjar studsa i lek (SUCK), den andra hunden kutar fram med rest ragg, Mio visar att han är väldigt snäll med sänkt svans och de sniffar. Då ca kommer matten fram. De skulle till och börja leka alla tre.
”Jag håller på att försöker lära dem att inte kuta fram, ffa den ena av dem och de är bara 1 och 2 år så det är inga problem med bråk!”
”Ja Mio är inte alltid glad i alla hundar och för övrigt är han skadad i bakbenet!!!”
” Oj ja då kanske han inte skall studsa så där!”
”Nä det borde han verkligen inte!!!!!”, säger jag rätt så surt.
Hon inser nog att hon är rätt så korkad och går iväg med hundarna.
Vad fan lärde sig hennes hundar. Hon sa ju att hon höll på att lära av hunden att sticka fram till andra hundar. Jo den lärde sig att sticker jag fram får jag leka med en annan hund. Iom att jag såg att det inte var någon större fara ville jag inte rycka och slita i Mio med tanke på hur långt ägaren hade kvar plus att hon inte gjorde sig brådska heller. Plus att han kan vara osäker ibland i hundmöten och hellre ta till lite morr i förebyggande syfte. Mkt handlar om hur den andra hunden är. Sen är inte Mio någon lågsvansad ängel heller.
Kvinnan i fråga vart ju så korkad att jag inte ens blev riktigt förbannad, vilket jag brukar bli. Ffa borde jag blir det med tanke på Mios bakben. Samtidigt fick han ett positivt hundmöte… Hennes hund däremot lärde sig fint att visslar matte (tror tom hon hade visselpipa) så kan jag ignorera det och sticka fram ändå. Någon gång kommer den hunden få sig en rejäl åthuting och kanske matten med. Tur för henne att jag var snäll idag.