Provet vi lämnade igår på morgonen var helt rent! Både från kristaller och vita blodkroppar! Så det blev bara en träff med veterinären för prat.
Om en 2-3 månader kan vi lämna ett vanligt urinprov igen för att kolla kristaller. Annars verkar han helt klart klara sig på specialfoder och ”vegetarisk” belöning. Någon gång då och då får han lite lyx i en hudrulle strl mindre.
Vart så lättat för Mios skull när Patrik ringde att jag nästan började böla! Skönt att han slapp den upplevelsen igen.
Ja det blir ett litet inlägg här mellan veterinärbesök nr 1 och nästa inlägg där jag skriver hur resultatet blev.
Efter att jag och Mio vart hos veterinären och ätit gott knäckebröd (han åt, inte jag) och lämnat kiss, så åkte jag till Bruce skog och gick den absolut kortaste hundslingan. Mio har ju fortfarande restriktioner i hur mkt han får röra sig iom benet. Vi var med på rallylydnaden i måndags, för då hade han inte visat hälta på en vecka, men det blev för tufft för honom så vi fortsätter vila honom.
Iallafall, därför är det koppelpromenader, inget bus och stoj som gäller. När jag gått halva rundan så är det en lång raksträcka med väldigt långt blickfång. På avstånd ser jag en kvinna med två svarta labbar. Hon går på stigen bredvid vår (är två som går parallellt – en häst en hund). När hon ser oss kopplar hon loss (????!!!!!) sina hundar. Den ena får syn på Mio ganska fort och börjar sätta av mot oss. Hon visslar, hunden stannar och tvekar. Jag stannar och ställer mig med händerna i sidorna för att visa att jag inte är helt nöjd. Då börjar hon gå mot hunden, över till vår stig och ropar ”Det är ingen fara de är snälla!!!!!” Varpå jag ropar ”Det är inte alltid han, så nu får du tusan i det kalla in!!!!!” Kvinnan går mot sin hund, varpå hunden sticker igen mot oss. Den andra kommer en bit därefter. Självklart så kutar den ända fram. Jag ser att detta hundmöte borde gå bra (Mio kan surna till om det är en hund som börjar spänna sig – han har varit i slagge med en jämnårig svart labbehane för att de började mäta sig). Ofta brukar jag gorma mot den hunden som kommer fram trots mattes inkallningar. Men jag kände att detta kommer inte hjälpa. Vad FAN skall man göra. Hunden var framme vid Mio och jag ville inte dra och slita i honom. Matten var väl fortfarande en 30 – 40 m bort. De hälsar och Mio börjar studsa i lek (SUCK), den andra hunden kutar fram med rest ragg, Mio visar att han är väldigt snäll med sänkt svans och de sniffar. Då ca kommer matten fram. De skulle till och börja leka alla tre.
”Jag håller på att försöker lära dem att inte kuta fram, ffa den ena av dem och de är bara 1 och 2 år så det är inga problem med bråk!”
”Ja Mio är inte alltid glad i alla hundar och för övrigt är han skadad i bakbenet!!!”
” Oj ja då kanske han inte skall studsa så där!”
”Nä det borde han verkligen inte!!!!!”, säger jag rätt så surt.
Hon inser nog att hon är rätt så korkad och går iväg med hundarna.
Vad fan lärde sig hennes hundar. Hon sa ju att hon höll på att lära av hunden att sticka fram till andra hundar. Jo den lärde sig att sticker jag fram får jag leka med en annan hund. Iom att jag såg att det inte var någon större fara ville jag inte rycka och slita i Mio med tanke på hur långt ägaren hade kvar plus att hon inte gjorde sig brådska heller. Plus att han kan vara osäker ibland i hundmöten och hellre ta till lite morr i förebyggande syfte. Mkt handlar om hur den andra hunden är. Sen är inte Mio någon lågsvansad ängel heller.
Kvinnan i fråga vart ju så korkad att jag inte ens blev riktigt förbannad, vilket jag brukar bli. Ffa borde jag blir det med tanke på Mios bakben. Samtidigt fick han ett positivt hundmöte… Hennes hund däremot lärde sig fint att visslar matte (tror tom hon hade visselpipa) så kan jag ignorera det och sticka fram ändå. Någon gång kommer den hunden få sig en rejäl åthuting och kanske matten med. Tur för henne att jag var snäll idag.
Pratade med Din Veterinär igår. Husse och Mio har tid ikväll. Tanken är urinprov genom magen … igen och efter att redan ha blivit stucken så 4 ggr har nu Mio börjat få allt mer panik av att lyftas upp på undersökningsbord, han blir så rädd att han kissar på sig. Så jag ringde igår för att höra om man inte kan ta ett vanlig urinprov istället.
Saken är den att det hela började med att jag såg att han läckte någon droppe urin ibland när han sov. Jag ringde till vet och iom att han är av den prickiga rasen så ville de direkt ta ultraljud och urinprov genom magen. Det visade kristaller och grus av urat – väldigt vanligt inom vår ras.
Efter först behandling med medicin, som vi nu kunnat sluta med, så klarar han sig nu med bara specialfodret. Det enda är att de sista två urinproverna (ett vanligt och ett genom magen) som vi lämnat in för kontroll av kristaller har visat 0 kristaller och grus, men däremot vita blodkroppar. Veterinären funderar på om han har haft UVI på gång, men iom att det var 0 bakterietillväxt så ville han vänta en månad (om inte Mio försämrades) för att sedan ta ett nytt urinprov för att se om de vita blodkropparna är kvar. Det är det provet vi skall ta idag.
Men så har nu dessa prover lett till att Mio inte vill gå in till någon veterinär (vi har två vi går till) och kissar på sig så fort han skall lyftas upp på ett undersökningsbord. Mao så får numera all undersökning av honom (bortsett från urinproven) ske på golvet iallafall, för att minska stressen.
Saken med vita blodkroppar i urinen är att det till viss del är ”normalt” att hitta dem i vanligt urinprov. Första och sista kisset i blåsan blir automatiskt ”smittat” med vita blodkroppar från slemhinnorna. Urinen man skall ta skall alltså vara sk mitturin. Hur man nu avgör det på en hanhund. 
Nä vi tog provet tillsammans jag och Patrik. Lät honom kissa några sekunder och fyllde sedan det sterila röret vi köpt.
Nu gäller det att hålla tummarna att detta provet är rent. Är det vita blodkroppar fortfarande kommer de sticka honom i magen ikväll. Men det var snällt av Ssk:n på Din Veterinär att prata med vår veterinär om hur vi skulle kunna göra för att slippa ett stick igen. Är nu det här provet rent så slipper han ju stickas genom magen! Är det orent, så har vi fått betala för ett urinprov extra, men hur mkt det än hade kostat så är det värt det för att slippa utsätta Mio för det obehagliga.
Oavsett så får husse ta det jobbiga besöket ikväll annars – kan inte alltid vara matte som är den elaka. Även om jag inte tröstar och även om jag försöker vara helt oberörd, så är det rätt så tufft att brotta ner sin hund på rygg och trycka ner honom under tiden någon sticker en nål rakt genom magen på honom.Vem fan hade INTE tagit illa vid sig av sådan behandling! Ffa när man inte heller förstår varför det händer med en!
Nu på morgonen skall Mio få följa med och få massa gottor av personalen. Vi skall ju bara lämna kiss och då blir det ett lite positivare besök för honom. Ett där inget otäckt händer. Vi kommer även lite smått gå in på vår nära veterinär så de oxå får mata honom utan att otäcka saker händer. Skall inte pressa honom dock och göra det hela till nåt konstigt. Men lite godis då och då kan nog inte skada.
Så håll tummarna nu!
Jag och Mio vilar upp oss inför en nykter partykväll.
Husse och Mio vilar upp sig efter en halvonykter partykväll.
Ja vad säger man!
Har nog aldrig blivit så stolt över vår vovve som i onsdags på mötet. Han ligger och är så tyst och fin och klarar att slappna av! Tänk vad snart tre års passivitetsträning har gett! Han var helt otrolig! Och på bästa Mio manér så avslutade han diskussionskvällen med att helst vilja krypa upp i husses knä. På kvällen i soffan så kryper han alltid upp på sin plats, till vä om husse (jag är till hö om honom) och myser in sig. En trött liten kille.
Det var inte lika lätt i onsdags på mötet, 36 kg hund får lixom inte plats i knäet, men han gjorde sitt bästa. Fick lite extra kel av Lena och tryckte sen in nosen i husses armhåla. Lille sötekillen! Han är så fin!
Nu ligger han fint däckad i soffan, husse duschar och strax skall vi fixa fredagskäk och sedan fredagsmys!
Imorgon blir det städa klubbstugan och typ ”fest” på kvällen… eller vad man nu skall kalla det för min del. Men det blir nog trevligt. Mio är medbjuden trots katt. Vi har varit där en gång innan och katten är en perser av typ prydnadskatt. Dvs den blir den blir placerad. Mio tycker katter är läskiga, men om man låtsas att man inte ser dem så går det bra att vara i samma rum. Får katten för mkt uppmärksamhet så är det lika bra att morra lite på den för säkerhets skull. De är ju såååå äckliga. Nä jag tror han hade vant sig vid katt om han blivit utsatt regelbundet, men iom min kattallergi, så får det vara.
Hoppas alla får en härlig fredag!
Ja det har hänt lite sedan sist jag skrev.
Förutom allt kel och gos och mys som jag och Mio kan syssla med på vardagarna så har vi varit iväg en gång till i Råådalen och tränat (torsdags förra veckan). Iom att jag känt mig lite ostrukturerad förra veckan så tänkte jag iallafall träna lite agility. Känner jag vill köra lydnad någon gång, fast med hjälp. Klicka lite positioner osv.
Iallafall så har jag börjat klicka honom på balansen. Den stora. Faktum är att Mio måste klara såna svårigheter själv. Känner han sig pressad, eller att man står och håller honom som stöttning så tycker han det blir jobbigt och obehagligt. Även om ens egna syfte är att förhindra honom att trilla ner.
Vad jag har märkt innan så tycker han att höjder och smala balansbommar är lite jobbiga. Min tanke är att belöna honom successivt så han klarar och vänjer sig. Om det innebär att han hoppar ner från halva rampen upp på balansen, så låt gå. Bara han gör det försiktigt och man får vara med. Iallafall så har detta lett till att han faktiskt vågar sig upp och jag kan klicka och belöna honom flera gånger när han står på den. Allt för att öka den positiva känslan för honom att stå där uppe.
I fredags hade jag som vanligt på fredagarna städdag hemma. Jag kör ett race i lagom ”ben”tempo så slipper jag och Patrik ödsla tradtid på det. Iom att Mio inte fått så mkt i promenadväg den dagen så tänkte jag att Patrik kunde ta Mio på en skön skogstur i skymningen (och i regnet) så hann jag städa klart och Mio hann bli ordentligt rastad. Sagt och gjort, Patrik och Mio åkte iväg. En timme senare typ ringer Patrik. Att ha Mio lös har aldrig varit några problem. Någon gång har han satt efter en ekorre om man inte varit på hugget själv och hos pappa en gång så satte han nog av efter nåt vilt, men då vart han under ”friare” kommando. Hur som, har man Mio under kommando ”bakom” dvs inte en nostipp framför mig så har han aldrig stuckit innan. Han får gå och nosa och vara 10 m bakom om han vill, men inte framför. Hans motivation har hela tiden varit att komma ikapp matte/husse. Iallafall, när de kommit 3/4 av vägen så skulle P vända för det började bli för mörkt. Råådalen är typ en ravin med stig längst ner vid ån, ingen belysning eller nåt sånt. Precis när P vänder så sticker Mio. P ser honom ta någon lov runt men är sen borta. P går fram och tillbaka, stigen typ två gånger, ringer mig, jag får skjuts upp med ficklampor av en vän. Min mörkerrädsla var som bortblåst, även om jag tänkte, hur in i tusan skall det här gå. Patrik var någonstans långt bort på stigen i skogen. Jag hann komma en 300 m kanske till en bit som går vid ett fält och en hage. Sitter i kö hos polisen, passar på att ropa lite efter Mio under tiden. Och då kom han! Ömmar lite på ena bak (vänster – har jag kommit fram till i efterhand) har två små sår vid ena trampdynan på vardera tass. Ringer Patrik och går till bilen. Sur kunde man ju inte vara, bara lättad.
Lördag. Mio ömmar inget, förutom när han vid ett tillfälle trampar lite snett på en gatukant. Vill då inte helt stå på (hmm fortfarande nog vä ben). Vi tolkar det som att såren stör honom.
Söndag. Patrik skall vara med på möte på klubben, jag bestämmer mig för att träna lite agility på klubben. Passa på på den låga balansen och göra en liten bana. De små såret ser bra ut och han ömmar inget direkt. Visar sig först att jag kan var med på mötet och är så. Sedan går jag ut medan Patrik fikar lite till. Tar några hopphinder, kör platten för första gången! Med hjälp av Patrik två gånger som håller upp tyget - Mio igenom, sedan håller han upp mindre – Mio igenom. Sedan inte hålla upp alls, Mio igenom! Jättestolt hund!
Iallafall klickar balansen, både stora och lilla. Så händer det. Han trampar snett på stora balansen och ramlar ner. Tar inte emot sig helt och snurrar ett varv på gräset. Ömmar ena benet (höger). Ömmar någon halv minut och sedan är han helt ren! Dum matte tänker fortfarande på såren och iom att han inte ömmar alls och är oren så tränar vi lite till, annat när husse kommer ut.
När vi kommer hem och Mio vilat så börjar det. Så fort han vilat så vill han inte stå på hö bak. I en halv minut, sedan ser man inget alls. Samma måndag. Ringer hellre vet en gång för mkt än för lite, filmar hur han ser ut när han vilat och går till vet. Ingen svullnad i någon led, ingen palpationsömhet någonstans och ingen smärta vid någon provokation. Var tur jag hade filmat för oren var han inte heller. Vi skulle vila till idag onsdag och ringa igen. Inga piller. Redan igår vart han mkt bättre som tur är och samma idag. Vi fortsätter vila veckan ut. Han får följa med på mötet idag och ligga och träna lite passivitet på en mjuk bädd, men ingen träning.
Tänk vad lurad man kan bli. Var inte förrän igår efter vet som jag verkligen insåg att det var vä han ömmat efter i fredags medan det var hö efter fallet. Såret på vä tass är nämligen något större på vä tass än hö och det var samma tass som han ömmade i fredags. Hade inte det i fredags hänt hade jag ju direkt brytit i söndags då han visade att han fick ont efter fallet. Mitt dumma nöt tänkte att han trampade snett på rampen, trampade på såret och hade ont därför. Ffa när han visade smärtan på exakt samma sätt som han gjort i fredags. Jaja huvudsaken är att han börjar bli bra nu!
Idag skall vi ha möte på klubben, diskussion med utbildningssektorn om kurserna. Skall bli kul och intressant! Har förberett mig lite granna och tänkt till. Skall se om jag kan få nåt mer på pränt idag innan jag skriver ut.
För Mios del är det vila resten av veckan och så får vi mjukstarta honom sen. Kanske att han kan vara med på rallykursen på måndag men att de skippar hindret om det skulle vara med.
Jaja så från att ha varit en väldigt billig hund i fredags så är han iallafall högst upp på topplistan igen! Vår härliga härliga kille! Han är verkligen en sån härlig karaktär! Snäll som få, även om han är envis och vi haft en handfull. Finner sig i det mesta, men tycker det är jobbigt att bli fasthållen – jobbigt hos veterinär nu efter alla stick i magen. Vet i måndags insåg att det är snällast mot honom att låta honom stå på golvet, inte högt upp i luften på halt underlag. Han tar så illa vid sig. Men han är vår snälle, kelige kille! Varje kväll så kryper han upp hos husse i soffan, trycker in nosen under hans arm och somnar! Precis som han ligger vid mig nu.
Han är morgontrött och kvällstrött och matglad och älskar att träna och blir lika glad som han får komma in i klubbstugan på klubben och hälsa och pussa på folk. Det är verkligen sjukt vad mycket man får igen av dessa härliga individer!
Jag och Mio har hittat ett flyt i träningen.
Idag hade jag igen bil så vi körde till Råådalen.
Det känns så skönt att vi har hittat en sån positiv anda som verkligen gör träningen skitkul, för oss båda. Mkt lek blandat med moment. Nu får jag fundera på hur vi kan gå vidare med momenten.
*Inkallning: Har nu kört bollkast för att få honom att tänka bakåt. Detta har hjälpt och idag gjorde jag två inkallningar med bollkast följa av två inkallningar utan bollkast utan med riktig ingång. Han satte båda ingångarna! Gjorde ytterligare en inkallning på försök lite senare utan att precis innan ha kastat boll och då satte han den ingången med! Men detta behöver vi såklart träna mer på.
*Hindret: Var samma sak med ingången som vart problemet. Annars tar han ettans hinder bra. Testade samma sak med boll idag. En gång hopp och kast boll, andra gången vanlig ingång. Han satte då även denna ingången.
*Apporten: Han tar den fint. Behöver träna lite till på att inte vara för snabb på att ta den bara utan vänta på kommando. Han håller jättebra utan att tugga. Kan peta lite på den för att utmana och han håller kvar. Behöver möjligtvis träna bort att han lyfter ena tassen när man skall ta den, men han håller kvar tills man säger loss. Idag så väntade jag ut och sa loss först när han höll alla tassarna i backen. Det jag ffa tror vi behöver träna på är att ha en tävlingsledare som lämnar över sakerna.
*Tandvisning: Ja detta måste vi träna på!!!!! Med så mkt olika personer som möjligt. Själv tandvisningen är ju inga problem. Men den lille prickige kan ju inte hålla tassarna på mattan när det gäller att hälsa på folk. Tror inte domarna uppskattar att ha en dalmatinertass på vardera axeln och en dalmatinertunga i ansiktet.
*Linförighet/Fritt följ: Han har helt klart en helt annan uthållighet nu! Matte måste träna benen mer på var de skall placeras i svängarna. Lite fokus att träna bort sneda sitt. Behöver träna detta när jag har någon med mig. Kommer inte träna för mkt när jag är själv, just för att det är så svårt att se positionen.
*Läggande under gång: Nja vi tränar just nu tekniken att lägga sig samt börjat lite på att klara göra det fort.
*Platsliggande: Ja det har jag bara haft möjlighet att träna typ två gånger någonsin och båda gångerna har funkat bra. Korta stunder och inte fullt avstånd mellan mig och honom.
Hihi vad finns mer i lydnaden? Har som mål till nästa år att kunna vara med på någon månadstävling. Som träning!
I agilityn… ja det skall vi gå kurs i nu till våren.
*Tunneln: älskar han. Idag tog han en S formad lång tunnel utan problem. Om vi skall träna nåt på den är det kontrollen. Han vill gärna ta den själv gärna lite som självbelöning. Gäller ju i framtiden att han följer och tar rätt ingång tex eller inte kutar till tunneln om det är nåt annat hinder i närheten som han egentligen skall ta.
*Slalom: lite svårare. Skall nog ta ffa korta, typ 4-5 pinnar och leka lite med tekniken och farten. Han kan tycka den är lite jobbig om han börjar bli för trött.
*Däcket: hoppade han igen idag, det höga! Första gången och direkt när jag bara sa hopp.
Vi använder ju agilityn som att bryta av och göra lite friare saker imellan lydnaden och leken.
Ryggsäcken som externbelöning har blivit super! Är ju nåt som råkat bli helt spontant. Inte planerat alls. En omgång med lite lydnad och nåt han gör riktigt bra då blir superbelöningen ”Skall vi ta nåt i ryggsäcken!!!!” Han kutar till den och väntar på att jag skall komma fram och ta fram någon kul boll eller kampis, pipis, eller boll i snöre som han får jaga. Annars använder jag gott godis som snabbare belöning.
Nä så det känns jättebra. Han jobbar verkligen för att han vill. Jag blir allt bättre på att se när han behöver paus. Allmänt positivt och kul.
Skall kika lite i Lydnadsboken och se vad vi kan gå vidare med ytterligare. Nivån skall ju inte vara för lätt så vi inte kommer framåt heller. Men jag tycker ändå att vi har kommit en liten bit längre på vägen som ingången i inkallningen tex sedan vi började träna så här. Mkt hänger på hur jag lägger upp övningen, ser vad som är svårt och försöker hitta sätt att få honom att tänka om. Verkar ju som det funkar.
Ja vi får se. 
Nu skall vi slåss lite!
För någon månad sedan körde jag ju in i det nya vägräcket utanför Råådalen BK. Igår när vi var där och tränade upptäckte jag att räcket har flyttats! De har tagit bort åtminstonde 1,5 m! Så nu måste man i princip vara onykter för att kunna köra in i det! Två stolpar har tagits bort! Skall dit idag en sväng och träna den prickige och då tänker jag fota!
Uppenbarligen var det som jag hävdat hela tiden, att räcket satt fel! Och nu har de åtgärdat felet! Så här skall skrivas skadeanmälan till Vägverket! Så som räcket var innan hade jag ingen möjlighet att se var det befann sig i förhållande till bilen förrän det var för sent!
Ja försöka skall man iallafall.
Fick nu bilderna från Peugeot på bilderna på skadan och bett om en spec på exakt vilka åtgärder de har gjort. Kan vi få tillbaka de 6250 kr på självrisken så hade det varit guld! Lite sura pengar ffa när jag hela tiden känt att räcket var åt helvete fel!
…bortsett från det som vi redan tränat idag. Måste ta tag i mig själv och träna någon kvart varje dag. Vi har faktiskt en trädgård och jag har all tid i världen att träna lite kul hemma inne.
Efter lunchpromenaden så körde jag en inkallning med kast av leksak bakåt och sedan en inkallning med vanlig ingång. Ingången satt som en smäck! Perfekt! Massa beröm. Körde några vänstersvängar fritt följ och några ligg/stå.
När vi kom in så åkte en Nina Ottossonleksak fram, en av de svårare och Mio fick tänka lite. =) Han tycker den är jättekul och den är lagom svår för honom! Sedan körde vi lite trix och trams. High five kan han med vä tass mot min hö hand, men det är svårare med hö tass mot vä hand. Så det tränar vi och han börjar fatta. Körde några ligg/stå/ligg till och sen lite annat som han redan kan.
Man kan finslipa lite skall så att det inte innebär att sitt, *skall och ställer sig och backar samtidigt* Man kan skälla och ha kvar rumpan i golvet.
Han blir så glad när vi gör såna här övningar, är bara mattes fantasi som sätter gränserna! Så matte får se till att motivera sig själv en liten smula så skall hon nog se att Mio kommer uppskatta hennes sjukskrivning ännu lite mera.
Ikväll skall vi iallafall en runda till Råådalen efter min gravidpilates. Matte bygger rallybana och husse kör hund. Lite träning inför månadstävlingen på torsdag. Matte får skämmas och gå på ridningen istället för att heja på husse och Mio. Men jag kan nog bara rida ett par gånger till och sen kommer jag inte ha råd. *ångest inför detta* Så jag får passa på. 
Här kommer ett litet blandat galleri på en ursöt mysgrabb!
Skapad av WordPress.com
